mammasprinsar

Igår lyckades min älskade med en sådär plump sägning igen och trotts att man vet att det inte var så han menade, FÖRHOPPNINGSVIS, så tar man märkligt nog åt sig iallefall gör jag det.

Okej, jag var inte så snäll jag heller i mitt uttalande men killar verkar ju ha något skydd från att ta åt sig och sen är det ju som att prata med en vägg i bland, bara det dom vill höra hör dom.

Bakgrunden är att jag tycker synd om mig själv då jag har en stor förkylningsblåsa i munnen som gör ont bara jag pratar eller åter, så tyckte att älsklingen också borde tycka synd om mig, men han tyckte inte lika synd om mig som jag tyckte att han borde. Så med det kvinnliga humöret man har så blev jag lite surig och sa att jag önskade mig en kille som brydde sig och var romatisk i julklapp. Då kontrade han med att, du kan ändå inte få något bättre.

Den kommentaren var som att slänga pinnar på elden, för mig lät det typ så här när kvinnliga hjärnan analyserade det han sag: du som är så ful och fet vill väl ingen ha.

Medans han menade mer, enligt han: Ingen är bättre än mig så du har redan fått den bästa.

Hmm...ja vad ska man säga, tänk vad lätt det vore om killar och tjejer kunde tänka mer jämn likt. Men slutsatsen blir iallefall att jag nöjer mig med den jag har. Är det inte kärlek så säg!

Puss på dig älskling och till alla ni andra kram!